Tagg: dramatiska institutet

Kap 18: Hela min kropp skulle upptäckas och omprövas. Skulle jag förlora mig själv?

Janos Vad skulle jag säga? Vem var jag? Vem skulle jag bli? Höll jag på att förlora mig själv? Ja, precis så var det. Jag höll på att förlora mig själv. Allt det gamla skulle bort. Det nya skulle in. Och där på andra sidan det öde landskapet vågade jag nästan tro att det friska vattnet fanns, det rena havet, det nya livet, det själständiga livet. LÄS MER

Kap 6: Ångestens kärna. Finns kärleken för mig?

hjärtaKärleken, närheten, har alltid varit min svaga sida. Kanske på grund av att jag alltid varit beroende av hjälp. På något sätt såg jag alla människor runt mig, som assistenter. Det var inget medvetet, tvärt om, mycket omedveten. Som en assistentsjuka, orsakad av att, rent faktiskt, vara ständigt beroende av andra människor hjälp för att överleva. Jag kunde inte äta själv. Jag kunde inte klä på mig själv. Hur mycket kamrat jag än var med min vänner, så var de ändå min räddning, när jag blev hungrig eller om jag behövde en jacka, när det var kallt ute.

Påklädningen

Filmen som förändrade mitt liv från CP-barnet till att bli en människa. Min förhoppning i allt jag gör, är att visa människan bakom det yttre, drömmarna, förhoppningarna. När vi känner igen det […]

Kap 5: CP-barnet som trotsade sin egen oförmåga. Drömmen blev sann

Jag visste att min nya film hade öppnat ögonen på Janos, fått honom att se min vackra och intelligenta insida bakom min vanställda CP-kropp, som Janos tidigare kallat äcklig. Se gärna PÅKLÄDNINGEN, filmen som förändrade mitt liv från CP-barnet till att bli en människa. Min förhoppning i allt jag gör, är att visa människan bakom det yttre, drömmarna, förhoppningarna. När vi känner igen det mänskliga i en ny människa, hoppas jag att rädslor och fördomar minskar och vi får lättare att mötas och stödja varandra. Visst handlar livet om att må bra under vägens gång.