Kategori: Allmänt

När alla pratar om corona passar habiliteringen på att försämra för dom mest utsatta. Läs Gintares och min artikel på Hippson och hjälp till att protestera mot detta med din underskrift på SKRIV UNDER.

Länk till artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/ridning-som-terapi-en-livsnodvandig-behandling.htm?fbclid=IwAR3V6c38RXQQpIYAxC_KPmUrGj-XBkYO2sz3VrajTXUAQIWrM3dJXwsHA9w

Rescention av Lars Mullback

10 tusen i ett fullsatt Scandinavium kräver sin artist. Allt för ofta radas bara låt efter låt upp i ett slentrianmässigt pärlband. Med så många hits som Miriam Bryant producerat, hade det säkert tillfredsställt de flesta beundrare. Men Miriam är större än så. Hon är konstnär som kan ge sin publik en förståelse och upplevelse utöver det hon på ytan berättar.

När Miriam Bryant intar scenen, gör hon det i en gråsvart långrock. Det gör mig först besviken och orolig för att vi ska få uppleva en inåtvänd konsert från en artist som bara släppt in publiken i replokalen för att kunna ta betalt. Men redan under första numret anar jag en medvetenhet. Artisten ser oss. Hon vill mig, sin publik,. något.

Långrocken, som vid första anblicken kändes som ett döljande och avståndstagande skal, är uppknäppt och där under anas något ljust och inbjudande.

Ljudbilden är förvånansvärt bra och Miriams fantastiska röst lyfter till musikalisk njutning. I refrängerna sjunger alla med och långrocken öppnas alltmer och avslöjar svagt böjda, tjocka, vita linjer på kläderna under. Vad betyder det?

I mellansnacken sluts långrocken till ett skyddande skal igen och Miriam berättar om sina demoner, rädslan och känslan av att stå utanför, att inte höra till, att vara bortvald, när det enda som egentligen ger oss alla värde, trygghet och självkänsla, är att höra till.

Rent faktiskt beskriver Miriam kärleksrelationer i sina texter och mellansnack. Men allteftersom konserten går växer dessa privata berättelser till ett större djup. Allt byggs upp till ett crescendo i genombrotshitten; ”Push, Play, Stop, Rewind”.

Så är det. När vi stannar upp, backar och spelar upp allt igen, blir allt klarare och artisten tar sin 10 tusenhövdad publik i handen och visar att ur mindervärdighetskänslor kan vår inre urkraft växa och vi vågar sätta oss i den svarta bilen och åka vidare med styrka och självkänsla.

I avslutningslåtarna släpper Miriam Bryant fram sig själv och jag överväldigas av hennes fantastiska styrka och djup i röst och uttryck. Jag tror på henne, även om scenspråket saknar en del för att bli en helhetsshow. Men det är en liten invändning, för det mörker Miriam ändå så effektivt förmedlar i sin konsert gäller oss alla.

Konserten känns nutid och behandlar våra stora samhällsproblem som politiker och samhällsdebattatörer beskriver som otrygghet och vill övertyga oss om att de kan avhjälpa med fler poliser och hårdare och omänskligare tag på alla områden.

Men Miriam Bryants konsert växer till ett statement och ett långt finger åt populistiska lösningar som bygger på hårdhet och avståndstagande från omsorg, omtanke och alla människors värde.

Vågar man vara så stark och sårbar som Miriam Bryant, så går det. Inför slutlåten kastar hon sin långrock, sitt skyddande skal. Påklädd men ändå känslomässigt naken står hon framför oss och de vita rundade mönstren på hennes byxor framstår tydlig. De är inramande livslinjer som understryker konsertens budskap att varje människa är sin egen enhet med behov av omsorg, kärlek och förståelse.

Slutlåten ger svaret och beskriver behovet som alla har. Behovet som skulle bota mångas otrygghet, mörker och inre demoner på ett betydligt effektivare sätt än fler poliser och andra populistiska hårdhetsåtgärder kan. Slutlåten hämtar Miriam från vår gemensamma kulturhistoria, som i mycket bygger på genomlevda erfarenheter av vad det viktiga i livet egentligen handlar om.

Sven-Bertil Taubes låt med Lars Forsells text ”Ett sista glas” sammanfattar konserten och kommer med livsvisdomen att erkänna sin misstag och bjuda in både vänner och fiender till ett sista glas för försoning och en ny lyckligare framtid.

Klicka på länken och rädda ridterapin i Västra Götaland.

https://www.skrivunder.com/var_med_och_radda_ridterapin_skriv_under

Se Eduard Pipers och min debattartikel i GP

https://www.gp.se/debatt/oanst%C3%A4ndigt-att-ta-ifr%C3%A5n-sv%C3%A5rt-skadade-barn-deras-ridterapi-1.24896505

GP-debatt. Ny skandal hab har inte tid att ta emot sina patienter

Regionråd Per Einarsson (KD) skriver ikväll att beslutet om att sluta med Konduktiv Pedagogik skjuts upp. Han skriver att de ska in hämta mer fakta i denna fråga.

Så många har kontaktat honom ikväll att Per Einarsson här vill understryka att nämnden inte tagit beslut i frågan om Konduktiv Pedagogik ska finnas kvar i Skåne eller inte.

Han skriver:

– Vad jag förstått av era berättelser jag fått både via telefon och mail så verkar KP vara till stor hjälp, nytta och glädje.

Nämnden för psykiatri-, habilitering- och hjälpmedel avvaktar med beslut för att inhämta mer fakta

– Den hjälp vi tar in för att få svar är HTA (Health Technology Assessment) Detta för att våra egna verksamheter, t.ex Hab inte ska vara part i det som belyses, skriver Per Einarsson.

Detta är en stor delseger. Vår röst är hörd. Ordförande i beslutande nämnd har förstått att ”KP verkar vara till stor hjälp, nytta och glädje”.

TACK till alla som hjälpt till att ge politikerna denna förståelse. Nu måste vi ge dem tid att arbeta. Inga fler telefonsamtal eller mail behövs. Nu kan vi istället njuta av helgen.

Det finns inte längre något beslut om att KP ska läggas ner i Malmö. Vi har tillsammans visat hur viktigt KP är. Tillsammans är vi starka. När vi nu vet att så många engagerar sig i KP-frågan behöver vi inte oroas oss.

Regionråd Per Einarsson  vet att vi alla är glada att det INTE finns något beslut om att lägga ner KP i Malmö. Och om de i framtiden försöker igen, då vet de att vi är starka tillsammans.

Lars Mullback

Vill du hjälpa oss rädda Konduktiv Pedagogik i Skåne? Skriv till Regionpolitikerna innan tisdag och berätta varför det är viktigt att KP finns i Skåne. Speciellt viktigt är att Regionråd Per Einarsson (KD) får mail från dig innan Tisdag den 25/2 2020. Klockan 09.00 tas frågan upp på nytt. Då är det viktigt att Per förstår vilka konsekvenser beslutet får.

Vill du har hjälp med Adresser, kontakta Lars Mullback här, på sociala medier, via sms 076100100 eller mail lars@mullback.se 

Efter chockbeskedet att CP-skadade förlorar sin träning i Skåne har Miljöpartiet lyft frågan till Regionråds nivå. De skriver i ett pressmeddelande:

”Med anledning av beslutet att inte förlänga avtalet ställer en rad frågor till ansvarigt regionråd Per Einarsson (KD) på nästa sammanträde i regionfullmäktige den 25 februari.”

Tisdag den 3 dec kl 15.00 på FNs internationella funktionshinderdag invigs en KONSTUTSTÄLLNING på Malmö Stadshus, i gången utanför restaurangen, med verk av konstnären LARS MULLBACK. Han kallar sin utställning: ”Modern politisk konst i vackra uttryck”. Utställningen visas varje dag stadshuset är öppet den 3-20 dec 2019.

Lars Mullback målar gärna stora tavlor i olja.

Julen 2017 fick Lars vattenfärgspennor i julklapp av sin fru. Hon ville uppmuntra honom eftersom hans senaste böcker och filmer hade floppat. Men han surade hela vintern innan han i mars 2018 kom på ett sätt att pröva denna ny konstform? Händerna kan han inte måla med på grund av sin CP-skada. Lars la vattenfärgspennor och ett block på golvet och prövade att måla med fötterna.

– Jag förvånade mig själv med att jag kunde se vad jag själv tecknade, säger Lars Mullback och skrattar.

Han fortsatte med olja och hittade budskap, känslor och betydelse i bilderna och i själva skapandet.

    Lars Mullback är  medlem i Svenska Konstnärsförbundet och driver just nu ett projektuppdrag åt Statens Konstnärsnämnd, som ska ställas ut oktober 2020.

Lars Mullback har varit etablerad i det svenska kulturetablissemanget sedan 1980-talet. är utbildad filmregissör på Dramatiska Institutet (Uniarts) och har gjort ett 50-tal filmer för TV och bio, gjort teater och skrivit ett 10-tal böcker. Han har tilldelats ett 20-tal utmärkelser för sina kulturella insatser både i Sverige och internationellt.

Nu är han inbjuden av Malmö stad för att uppmärksamma FNs internationella funktionshinderdag. 

Konst är gemenskap; ett sätt att förmedla tankar, känslor och intryck, ett sätt att hjälpa varandra att förstå och uppleva en tillförsikt i allt som annars bara rinner bort i glömska. Betraktarens tolkning av de konstnärliga uttrycken är också en del av denna gemenskap och berikar konstens mångskiftande sanningar.

Vi har bildat konstnärsgruppen True Art Team, för det är vår tid nu. Vår tid att hejda dagarna som flyr undan, till minnesbilder av vår samtid.

Vad vore livet utan konstens oförutsägbarhet, utan visionerna och det intuitiva djupet, skapandet kan ge? Det berikar verkligen långt bortom fakta, vardagens krav och den ekonomiska realitetens ytliga sanningar, som försöker ringa in livsdrömmen i mönster och fyrkantighet.

Det finns ingen gemensam stil eller någon kollektiv överenskommelse mellan medlemmarna i True Art Team. Vi har gått samman för glädjen till konsten och för glädjen till varandra. För oss är True Art Team ett sätt att berika livet, en gemenskap som ger oss modet och glädjen att kunna bjuda in många fler.

Välkommen att se din sanning i vår konst. Välkommen att ta del av True Art Team.

Välkomna till Konstutställning  den 17-22 aug, 12-18,  på Galleri Englesson, Erik Dahlbergsgata 28, Göteborg. Vernissage med Mingel och Bubbel 17 aug. Mer info www.fb.me/trueartteam 

True Art Team (TATe) är: Jessica Korpinen, Erika Meyer, Anette Mullback, Gintare Mullback, Lars Mullback
TATe bildades 2019 efter konstlinjen på Folkuniversitet i Göteborg. 5 självständiga temperament, med en gemensam vilja att skapa en utställning.

Erika Meyer. Min kreativa värld fylld av kontraster
Jag skapar från känslor som driver mig för stunden, både
stort som smått och i olika tekniker, oftast i olja och akvarell.
I naturen bland ljus, skuggor, färger och reflektioner hämtar jag min inspiration som formar mina uttryck. Med experiment och fantasi finner jag glädje och harmoni åt min kreativitet. Tar foton för att “fånga ögonblicket”.

Mina motiv växer oftast fram under processen och jag hoppas att min konst ska skapa en känsla som berör, väcker tankar och fantasi hos betraktaren.
Att rita och måla har jag älskat så länge jag kan minnas och
det gör att jag kan hitta ett lugn i kaoset.

Anette Mullback

Bildkonst i akryl och skulptur i trä och gips är något nytt för mig. Jag råkade hamna som assisten på konstlinjen på folkuniversitet hösten 2018. För att få tiden att gå under en krokilektion tog jag ett block och penna och ritade av det jag såg. Nästa dag, när läraren gick igenom elevernas skisser, fanns några bilder, som ingen kände igen, inte jag heller. När läraren sa att det var mina skisser, trodde jag honom inte först. Men det var sant. Jag kunde.

Nu har jag målat och skulpterat i snart ett år. Att få skapa sin version av verklighet och få hitta sitt eget sätt att se och beskriva verkligheten är befriande nytt för mig.

Konsten ger mig glädje och minnen av både känslor och händelser. Mitt tidigare yrkes liv inom restaurang och kultursektor har varit mycket praktiska.

Kanske mitt sätt att se världen kan inspirera andra att förvånas och upptäcka okända delar av dem själva.

Gintare Mullback heter jag och är väldigt intresserad av hästar.
Jag har målat mina tavlor med akryl som jag gillar att jobba med eftersom det är en täckande färg och enkel att hantera och det roligt att blanda färgerna helt själv.
Via konsten får jag utlopp för mitt kreativa skapande. Jag tycker att det är bra med konst för att man får måla exakt hur man vill och det finns mycket att inspireras av. Tack vare konsten kan man se hur det var förr i tiden och förstå hur andra ser på saker.

Lars Mullback. Jag målar gärna stora tavlor i olja. Julen 2017 fick jag vattenfärgspennor i julklapp av min fru. Hon ville uppmuntra mig eftersom mina senaste böcker och filmer hade floppat. Men jag surade ändå hela vintern. Jag hade ju aldrig målat. Varför skulle jag pröva en ny konstform?
Händerna kunde jag i alla fall inte måla med. Det satte min CP-skada stopp för. I mars 2018 la jag så vattenfärgspennor och ett block på golvet och prövade att måla med fötterna.
Jag förvånade mig själv med att jag kunde se vad jag själv tecknade. Jag fortsatte med olja och hittade budskap, känslor och betydelse i bilderna och i själva skapandet.
Nu ett och ett halvt år senare har jag förmånen att vara med i True Art Teams första samlingsutställning. Det sura är borta, glädjen och meningen är tillbaka.

Jessica Korpinen.
Jag har så länge jag kan minnas älskat att teckna.
Min pappa gjorde också det, han hade en dröm om att bli serietecknare men hade ingen möjlighet. Mitt intresse för teckning kommer från honom.