Publicerad Lämna en kommentar

När norrlänningen åkte till Nässjö för KP, förändrades livet för dottern

IMG_4952MITT KP – enligt Karsten är en kategori i Mullback Bloggar med berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige, sammanställda i ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” av Karsten Inde. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.

SOMMARLÄSNING:

DAGENS KAPITEL AV ANDERS GUSTAVSSON:

Det ”lilla” handikappet

– Lift your knee high and walk in slowmotion, säger Eszter.

– Va fasiken gör vi här? – tänker jag.

Vår familj som bor i Arvidsjaur består av mig Anders, mamma Gunilla, barnen Elin, Marcus och Sandra – som alla är födda samma dag. Vi var andra omgången gäster efter starten 1997 för Move & Walk på Höglandsborg i Nässjö. Elin har en lätt CP-skada, vi hade inte alls tänkt åka med henne, utan med hennes bror Marcus, som är i en betydligt svårare situation.

Ekonomin var väl den största orsaken till att vi tänkte prioritera Marcus, som vi tyckte hade ett större handikapp, men när Eszter var på besök i Luleå och sade att det borde räcka med en månads vistelse i Nässjö för Elin bestämde vi oss för att även hon skulle få åka. Föräldrar och svärföräldrar ställde genast upp med ekonomisk hjälp. Jag var skeptisk till vad Eszter hade sagt, men tänkte ändå att det var bra att få träningstips från alla håll. Sjukgymnaster och läkare hade sagt att det inte fanns något annat att göra än att stretcha och operera. Elin hade gjort en förlängning av hälsenan, men hur mycket vi än stretchade så började foten på nytt att vika sig nedåt, foten ville gå på tå.

Det hade gått två veckor efter skolstarten i första klass och Elin hade redan problem, inte med skolkamraterna utan med lärarna.

– Hur skall det gå? Hon går så dåligt i trappen, sa de.

– Vad skall hon göra till våren när de andra åker skidor, sa gymnastikläraren.

Marcus passade i specialklass, men Elin passade inte in någonstans i skolans planer. Hur mycket Elin förstod av detta vet vi inte, men hon ville själv göra ett försök på Move & Walk.

Jag hatar institutioner. Medan Elin var helt lugn var jag väldigt nervös över vad som skulle möta oss i Nässjö. Jag har björnskinn på väggen, har tävlat framgångsrikt i yxkastning och armbrytning, arbetat i flottningen och i skogen, har ett rykte som en macho man. Jag anser mig ändå som en hjärnflexibel person som inte ser ner på någon annan människa oavsett hudfärg, politisk färg eller hårfärg, men nu var jag livrädd. Personalen skulle slita av oss alla hjälpmedel, vrida av ben och armar på barnen innan man hann reagera.

Första träningspasset: Vi sitter alla i en ring på små stolar. Barnen är i åldrarna 7-9 år.

– Ta det lugnt, det är barnen som ska träna, inte vi, säger Stina till mig. Elin skrattar. Jag var avslöjad.

Efter första veckan visste jag inte vad jag skulle tro längre. Elin gjorde vissa framsteg. Själv hade jag gjort stora framsteg i mötena med livsglädjen som andra föräldrar och barn visade. Jag var inte längre på en institution.

Samtidigt som Eszter och Andrea lekte fram de timmar vi tränade kunde man inte ta miste på deras professionella bakgrundsfärg.

– Sedan då? När har du tänkt att hon skall klara det själv om du gör allt, sa Eszter.

Det kändes så förbaskat bra att få en bestämd tillrättaläggelse. Jag kunde ha blivit förbannad men blev snarare lycklig när jag förstod att här var det inget annat än barnen som kom först. Elin kände det också. Nu var det Elin som bestämde. Det var hennes rum. Det var hennes träningslokal och jag var i princip ett av hennes träningsredskap.

Andra veckans torsdag var man överväldigad av den vilja barnen visade.

– Ja, jag klarade det, hör jag Matilda säga.

Elin och jag vänder oss om för att se vad som händer. Matilda ställer sig själv upp från golvet för första gången i sitt liv.

– Nu behöver ingen vänta på mig längre när jag ramlar, säger Matilda till sin pappa.

Även om inga tårar kom grät jag av glädje över andras barns framsteg lika mycket som av mitt eget barns. På fredagen ställer sig Matilda upp tio gånger i rad. Samma fredag går Elin i det närmaste perfekt.

Jag skall hem och Gunilla skall byta av mig. Vi träffas i Stockholm. Gunilla blir överväldigad när hon ser hur Elin går. Själv vill jag inte hem. På tåget tänker jag på att vi ”friska” kategoriserar handikappade i svårighetsgrader utan att bry oss om människan bakom. Elin med sitt ”lilla” handikapp, som var så stort för henne. Hur hon växte i sitt självförtroende på bara fjorton dagar. Jag tänker på när pappa Göran visar Jesper fel på övningen. Sjuårige Jesper tittar på Eszter och säger på perfekt engelska.

– But you said someting different.

Jag tänker på när Isaks mamma tillfälligt inte är tillgänglig och han ger mig förtroende att hjälpa honom på toaletten.

– Ett, två, tre, fyra… tjugo, tjugoett, du, det kom på tjugoett.

Jag tänker på när Matilda ställer sig upp och hennes ”problem” med de många friarna.

Magnus som jag diskuterar rovdjur och sport med. Jag tänker på Kalle, där jag förmodligen skulle förlorat i armbrytning. Det slår mig att de fjorton dagarna jag varit på Move & Walk har präglats av en framåtanda och optimism hos föräldrarna och inte minst hos barnen, som jag aldrig upplevt tidigare.

Jag tänker på Eszter och Andrea som tränade med oss. Bara det att barnet kommer först och att man visar sitt intresse överträffar hela den ointresserade barnläkarkåren i Norrbotten med hästlängder. Det är kanske så att Socialstyrelsen, landstingen och barnläkarna har svårt att ta av sig sin storhetsvansinneskostym inför en kunskap som kommer från ett land som skall vara mindre utvecklat än vårt, men om jag vore barnläkare skulle jag bli väldigt nyfiken istället för att sticka huvudet i den Norrbottniska graniten.

Efter det att Elin kom hem från Move & Walk har ingen läkare eller sjukgymnast någonsin frågat hur det gick för henne. Barnhabiliteringen är egentligen inte intresserad av barnen eller någon metod som hjälper dem, utan de är de ekonomiska anslagen som intresserar. Den ”vetenskapliga”, egoistiska nonchalansens högborg. Så känns det i alla fall.

Det är midsommarafton 1997, sommaren efter träningen som skedde i april.

– Elin vann hundrametersloppet, säger Kenny, far till några barn som var med och sprang.

– Nej, det måste vara Sandra (Sandra och Elin är väldigt lika), säger jag.

Fem pojkar, Elin och Sandra tävlar i sprint. Ett nytt lopp tycks vara på gång och nu tittar även jag på. Elin vinner! Hon vann! Hon vann över habiliteringsläkarna! Sjukgymnasterna! Landstingspolitikerna! Skolan! Mig, och hela den korrupta jävla världen.

Anders Gustafsson, pappa till Marcus, Elin och Sandra


FOTO GINTARE MULLBACK

Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.


 

MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.


Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.

Publicerad Lämna en kommentar

Karsten Inde – Privat vård-VD som betytt mycket för KP

karsten-asa-MITT KP – enligt Karsten är en kategori i Mullback Bloggar med berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige, sammanställda i ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” av Karsten Inde. På bilden tillsammans med sin fru Åsa.

Karsten Inde är en företagsledare och står bakom flera av de stora vårdkoncernerna i det privata vård-Sverige. När Kondutiv Pedagog kom till vårt land, var det ingen offentlig sjukvård som ville erbjuda konceptet, trots en stark efterfrågan från målgruppen.

Karsten Inde införlivade Move & Walk i sin vård-koncern och erbjöd därmed ekonomisk stabilitet och långsiktighet för Konduktiv Pedagogik i Sverige , trots de stora finansiella svårigheterna som fanns då.

Vilka motiv Karsten hade för detta engagemang, vet jag inte, men den bok han redigerade visar att han förundrades över hur engagerade och nöjda de som tränade på Move & Walk var och att han hade svårt att förstå varför behandlingsframgångarna på Move & Walk inte uppskattades, utnyttjades eller följdes upp av vare sig barnens habiliteringar eller socialstyrelse.

Jag är glad och tacksam för att Karsten Inde har gett Mullback Bloggar rätt att publicera dessa unika berättelse. Kommande veckor kan ni se fram mot fascinerande och gripande sommarläsning.

Första historien kommer imorgon skriven av Anders, en armbrytande karlakarl från de norrländska skogarna. Även en norrländsk kaftkarl kan vekna i mötet med ungersk specialkunskap och barnakärlek.

 


Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Publicerad Lämna en kommentar

Brevet från Maria

Maria 18år 2MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Denna vecka har vi fått följa Maria Andersson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 4 år, nu är hon 24.

Idag avslutar vi artikelserien om Maria, för denna gång, med hennes egna ord. Dessa tankar om hur livet med Konduktiv Pedahogik påverkat henne och hennes familj, skickade Maria till mig för nästa 2 år sedan.

LÄS MARIAS BREV:

Hej!

Jag heter Maria Andersson och är 22 år gammal.

Jag och min familj har mycket stor erfarenhet av Kp, då jag började träna enligt denna metod redan som 4 åring. Då fanns inte metoden i Sverige än utan vi fick åka till Ungern för att jag skulle få min. träning.

Vi insåg snabbt att detta skulle bli både dyrt och jobbigt på många sätt, men mina föräldrar ville såklart ge mig bästa möjliga livskvalitet så det var värt ett försök. Det kan jag säga att varken jag eller min familj aldrig har /kommer ångra!

Innan vi åkte till Ungern första gången hade jag absolut ingen egen balans eller kroppskontroll alls, jag satt fastspänd i en speciell matstol med både bälten, bålstöd och knästöd.

När vi kom hem efter 4 veckor i Ungern kunde jag sitta i rutschkanan på Frankfurts flygplats och ta mig ner själv! Det enda stöd jag behövde för att ta mig ner var att mamma sjöng en sång som vi hade lärt oss på träningen. Detta är bara ett av många exempel på saker jag har lärt mig tack vare träningen.

Vi har räknat ut att jag har lyckats göra ungefär 30-40 träningsperioder sen jag började 1994! Detta har kostat ca 250.000 kronor sammanlagt, pengar som jag har fått enbart tack vare min mammas envishet i att söka pengar från olika fonder mm.

Idag får man ju en period/år av vissa landsting, men det gäller ju bara tills man fyller 18. Sen får man börja om och söka pengar igen, vilket jag precis har gjort och det lyckades! Så startade precis en ny period på 4 veckor i Falköping idag!

Vill bara avsluta med att tala om att det faktiskt är mycket tack vare min familj och Lars som vi har fått KP till Sverige! 🙂

Maria Andersson

I morgon publiceras FILMEN OM MARIA (länken fungerarfrån och med 2014-07-16


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.


Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.

Publicerad Lämna en kommentar

Filmklipp MONA ANDERSSON – en komedien

Dr GoogleI sommar har Mullback Bloggar under kategorin MITT KP presenterat många som fått delge sin historia om vad Konduktiv Pedagogik betyder för dem och om vad livet med funktionshinder innebär. Alla dessa människor lever naturligtvis också helt andra liv och har även helt andra historier att berätta.

Maria Anderssons mamma, Mona, har uppmärksammats i massmedia många gånger som förespråkare för Konduktiv Pedagogik, men även hon är mer än KP. Idag visar Mullback Bloggar ett filmklipp från Karlsborgs Revyn. Mona Andersson medverkar som komedien och driver med läkarnas överlägsenhet och ointresse för patientens verkliga problem. Kanske lite av uppslagit till sketchen kommer från det motstånd hon mött mot KP.  Motspelare är Leif Johansson, manus Kenth Svensson.

Sketchen SVINAKTIGE DOKTOR GOOGLE är 7 minuter lång.

SE FILMKLIPPET


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.

Publicerad Lämna en kommentar

Filmklipp MARIA ANDERSSON 18 ÅR – en tonårings syn på livet

Maria 18år 3MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år. Då medverkade hon i en längre dokumentär för tv4, som visades 2009 med namnet VÅRDEN ÄR CP. Här har jag klippt ihop Marias delar till ett 4 minuter långt filmklipp om Maria.

SE FILMKLIPPET OM MARIA ANDERSSON, 18 ÅR


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med 18-åriga Maria, som levt KP sedan hon var 4 år

Maria 18årMITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år. Nu är Maria reda 24 år. Intervjun nedan gjorde jag när Maria var 18 år och gick på gymnasiet.

LÄS INTERVJUN MED MARIA:

Maria Andersson föddes 1990 och blev CP-skadad. Då fanns det bara ett sätt att behandla neurologiskt funktionshindrade i Sverige. Därför tog Marias föräldrar henne till Ungern, för att pröva konduktiv pedagogik (KP).

-Det blev räddningen i mitt liv, säger Maria och ler.

Många kommer säkert ihåg debatten i DN 1996 och filmerna som STV visat genom åren, om Marias hårda träning för att lära sig det andra barn utvecklar spontant. Hennes läkare avrådde, ändå fortsatte hon.

-Visst var det jobbigt ibland. Men det är inte så roligt att sitta som en hösäck i rullstolen och titta på när andra barn leker heller, säger hon när jag träffar henne på en rast på fritidsledarutbildningen.

-Vi funktionshindrade är inte ömtåligare än andra barn, skratta Maria. Vi behöver också få slå huvudet i golvet och kämpa, för att få erfarenheter och mogna. Det fick jag när jag tränade KP.

Maria A 2011 behandladMaria sitter ändå i rullstol och ser ganska handikappad ut. Har inte träningen hjälpt, frågar jag.

-Jag har fått försöka, säger hon och spänner ögonen i mig. Det är inte många neurologiskt funktionshindrade som får den förmånen, att få uppleva vad man kan och inte kan.

-Flera av mina kamrater bara lyfts ur sängen till rullstolen och kan knappt röra sig längre. Det är hemskt att se att det bara går utför med dem, säger hon. Visst har de assistenter och egen bostad. Men…

Maria tystnar och tänker. Vad tänker du på?

-Jag har en ganska svår CP-skada, men jag VET att jag kan gå på toa själv, om jag måste, för det har jag lärt mig genom år av KP-träning. Det ger en självkänsla och självsäkerhet som inga hjälpmedel eller assistenter eller mediciner kan ge mig.

Maria sträcker armarna mot en pojke i hennes ålder, som sitter och lyssnar på vårt samtal. De pussas.

-Det är min pojkvän, säger hon. Jag vill inte att mina assistenter ska pussa honom åt mig. Jag vill inte att mina assistenter ska leva mitt liv åt mig. En bra assistent, som kan KP, finns bakom mig för att jag själv ska få leva.

MER OM MARIA Länkar:

Mamma Monas  sammanfattande tillbakablick

FILMEN OM MARIA

I morgon TV4:as intervju med 18-åriga Maria

På lördag underhållning: Mamma Monas okända liv; revyartisten


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.


Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.

Publicerad Lämna en kommentar

FILMEN OM MARIA – starten för KP i Sverige

Maria barnMITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år.

Filmerna om Maria har gått på TV och har haft en stor betydelse för att Konduktiv Pedagogik skulle komma till Sverige och etableras.

Denna vecka kommer Mullback Bloggar publicera texter och filmer om Maria

Idag visar vi filmen från 1996, som startade intresset för Konduktiv Pedagogik. Före denna film var konceptet okänt i Sverige. FILMEN OM MARIA gjordes för dokumentärredaktionen på SVT och är 47 minuter lång.

SE FILMEN OM MARIA


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.

Publicerad Lämna en kommentar

MITT KP – fördjupning: Följ Maria från 4 års ålder till hon fyller 18. Idag ger mamma Mona en sammanfattande tillbakablick

Maria A 2011 behandladMITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år.

Filmerna om Maria har gått på TV och har haft en stor betydelse för att Konduktiv Pedagogik skulle komma till Sverige och etableras.

Denna vecka kommer Mullback Bloggar publicera texter och filmer om Maria

Idag börjar vi med en sammanfattande betraktelse av Mona Andersson, mamma till Maria.

LÄS MONAS BETRAKTELSE:

Jag såg Annika Östberg, som gäst i ett TV-program. Efter att ha varit frihetsberövad i 30 år, så klarade hon inte av att välja bland alla pizzasorter, när hon äntligen fick möjligheten. Hennes hjärna visste inte att det finns ett val!

Är det jämförbart med Konduktiv Pedagogik? Ja det tycker jag, för om den CP-skadade hjärnan inte vet vad kroppen kan, så kan inte kroppen.

Själva fick vi vetskap om ”Petö-metoden” för 20 år sedan, en omtumlande upplevelse. Jag är ännu tacksam mot den kvinna som berättade i RBU-tidningen ”Rörelse”, om den metod som fått hennes 17-årige barnbarn att kunna sitta själv. Tacksamheten riktar sig också till att vi fick möjlighet lära oss om Konduktiv Pedagogik under två dagars föreläsning i Göteborg. En föreläsning som öppnade dörrarna för vår dotter, som då var 3 år gammal.

Maria fyller snart 24 år och har genom åren fått träna enligt denna geniala metod, och hon har hittat förmågor som hennes hjärna inte visste om. Som föräldrar har vi aldrig ångrat all energi som vi lagt ner för att ge henne denna möjlighet, och som familj har vi kommit varandra närmare, där även lillasyster Kajsa varit en självklar del. Tänk när vi kom hem efter första träningsperioden i Ungern, Maria var då drygt 4 år, lillasyster hade inte fyllt 3. Kajsa kröp under bordet och satte rätt fötterna på Maria, och sa ”feet fat”, med engelskt uttal. Hon hade hört hur conductorn, och vi själva sa ”feet flat” för att Maria skulle få ”fötterna platt” på den Trip Trap stol hon nu kunde sitta i vid matbordet, i stället för den komplicerade hjälpmedelsstolen som hon satt fastspänd i förut.

De första åren gällde det att hitta finansiering för att klara alla kostnader. Nu kan vi vara mycket stolta över att ha medverkat till att få metoden godkänd i Sverige, och att det har lett till att vissa landsting nu erbjuder träningsformen. Men varför inte alla? Det borde vara en självklar rättighet att alla med neurologiska skador ska få tillgång till Konduktiv Pedagogik, en träningsform som är mycket kostnadseffektiv, genom sin enkla genialitet. Pedagogiken ger så mycket mer än själva träningsperioden, eftersom den ger familj och assistenter enkla medel att använda i vardagen, det gäller bara att tänka lite annorlunda och ta till vara alla tillfällen i vardagen.

Mona Andersson

MER OM MARIA Länkar:

FILMEN OM MARIA

TIDNINGSINTERVJU MED MARIA

FILMKLIPP, MARIA 18 ÅR

BREV FRÅN MARIA 22 ÅR


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.


Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.

Publicerad Lämna en kommentar

Michelle går i KP-skola – har blivit mkt duktigare med sin vänstra sida som nästan var totalt ”förlamad”innan

MichelleMITT KP är en kategori i Mullback Bloggar med brev från personer med erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

Idag publicerar Mullback Bloggar två brev från Jessica Gustafsson, mamma till Michelle. Det första skrivet för ett och ett halvt år sedan vintern 2012.

I fredags fick jag det andra brevet. Stort tack för det!

Det är fantastiskt att få förmånen att få följa alla dessa barn, hur de växer till individer, särskilt viktigt att få rapporter år från år.

Fortsätt och skriv, alla ni som kämpar, hoppas och gläds i det fördolda. Det är mycket viktiga sanningar, som kommer fram i dessa brev. Sanningar som kan hjälpa och inspirera andra i samma situation. Sanningar som också bildar en kunskapsbas för både politiker och profession att förstå den vardag de ska besluta om, men som nästa alltid är väldigt långt från deras egen.

Idén med dessa personliga berättelse är att neurologiskt funktionsnedsattas vardag och behov ska kunna förstås, bli verkliga och levande genom att vara just personliga.

Nedan finns två brev, det ena från 2012 och det andra från 2014-06-11.

LÄS BREVEN FRÅN JESSIKA:

Brev 1, 2012

Min dotter Michelle har tränat K P sen hon var 2 år och det hänger 4 fina diplom o guldmedaljer i hennes rum!! Move and Walk har gett oss mkt och lärt oss hur vi kan utveckla o påverka o hur intensiv träning med lek o upprepning ger resultat! Min dotter har nyss fått den stora möjligheten att gå i skola med KP varje dag så för oss är konduktiv pedagogik en stor del av vårt liv!

Jessica Gustafsson

Brev 2 2014

Idag går Michelle fortfarande i grundsärskolan på Move and Walk skolan. Hon kommer börja ”2”an till hösten o det har gett oss jättemkt. Hennes egna jag o självförtroende har växt o hon har blivit mkt duktigare med sin vänstra sida som nästan var totalt ”förlamad”innan.

Både vi o Michelle är mkt nöjda med skolan o ser fram emot nya utmaningar o framsteg. 5 st går i Ms klass. Vet inte om det finns tillräcklig info om skolan tyvärr. Dålig info från samhället

Jessica Gustafsson


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.


Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.

Publicerad Lämna en kommentar

Önskar att dottern ska bli en lycklig människa

Glad mammaMITT KP är en kategori i Mullback Bloggar med brev från personer med erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.

För föräldrar tycks det så självklart att Konduktiv Pedagogik är nödvändigt för deras neurologiskt funktionshindrade barn. Här är ytterligare ett filmklipp på 2 minuter, som bekräftar detta

SE FILMKLIPPET MED EN GLAD MAMMA


MEDVERKAN

Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se

Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.

Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.