Veckan som gick

Värmland – Nu är det formellt. Värmland ska utreda Konduktiv Pedagogik

2014-08-28 16.19.13VECKAN SOM GICK Landstingskvarnarna mal långsamt. I våras tog protesterna fart bland föräldrarna till neurologiskt skadade barn i Värmland, först nu, den 23de september beslutade landstingsstyrelsen att be landstingsdirektören att utreda fråga.

På grund av dåliga erfarenheter i andra landsting skickade jag med en gång ett mail till Landstingsdirektör Gunilla Andersson, där jag påpekade att det brukar vara svårt för habiliteringen att utreda om Konduktiv Pedagogik behövs eller inte. Bland annat för att habiliteringen utvärderar allt medicinskt. Konduktiv Pedagogik är ju en pedagogisk behandling. Jag fick följande svar från Gunilla Anderssons sekreterare:

MAIL TILL mig 26 sep 2014

FRÅN Seketeraren Sara Leion (Landstingsdirektören i Värmland Gunilla Anderssons sekreterare)

Hej Lars!

Tack för ditt mail till Gunilla Andersson. Hon har bett mig att svara dig.
På landstingsstyrelsen i tisdags den 23 sep beslutades att ge landstingsdirektören i uppdrag att utreda möjligheten till att erbjuda konduktiv pedagogik i Värmland.
När landstingsdirektören får ett uppdrag av politiken så är det oftast så att hon i sin tur utser en ansvarig tjänsteman. Detta har formellt inte beslutats men utifrån ansvarsområden så kommer divisionschef för HHR, Jan Hultbäck, att få uppdraget.
Jag vidarebefordrar detta mail till honom så att han kan ta med dina tankar i kommande arbete.

Sara Leion
Chefssekreterare

KOMMENTAR

Jag förstod att Landstingsdirektören inte alls hade läst mitt mail, därför skickade jag ett mycket kortare tillbaka till sekreteraren, Sara:

MAIL TILL

Seketeraren Sara Leion (Landstingsdirektören i Värmland Gunilla Anderssons sekreterare)

FRÅN mig den 26 sep 2014

Som framkommer av mitt tidigare mail är det erfarenhetsmässigt mycket olämpligt att ge habiliteringsfövaltningen detta utredningsuppdrag

Hoppas du kan förmedla denna raka och tydliga synpunkt till Gunilla Andersson.

MVH

Lars Mullback

KOMMENTAR

Sekreteraren svarade snabbt: ”Hej Lars. Jag förmedlar detta till Gunilla Andersson.” Förmodligen var denna korrespondens lönlös. Att från patientposition påverka myndighetspersoner verkar omöjligt överallt. Vi får hoppas att politikerna, som tillslut ska ta beslutet, lyssnar på barnen och föräldrarna högljudda vädjan.

Än är det långt innan Värmland beslutar att upphandla Konduktiv Pedagogik, om de alls gör det. Mycket hänger på om föräldrarna bevakar sina intressen, kontrollerar vad habiliteringschefen skriver i sin utredning och kontrollerar vilka förslag till beslut som läggs fram till Landstingsstyrelse och/eller landstingsfullmäktige. Allt är offentligt, men det gäller att bevaka intressena. Fram till beslutsklubban är slagen, går det att påverka och informera de politiker som ska ta beslut. När klubban är slagen, är det för sent.

Nedan finns mitt ursprungliga mail till Landstingsdirektören i Värmland Gunilla Andersson.

MAIL TILL

Landstingsdirektören i Värmland Gunilla Andersson.-

FRÅN mig 25 sep 2014

Hej,

Vad jag förstår har du utsetts att utreda om också Värmland ska erbjuda Konduktiv Pedagogik.

Jag har hjälpt många landsting med underlag inför liknande beslut. Jag vill därför ge dig lite bakgrund och fakta i detta mail. Hoppas det ska underlätta förståelsen och arbetet med underlaget.

BAKGRUND

Neurologiskt skadade, där CP-skadade ingår, är en mycket liten patientgrupp, som dessutom är uppdelad i ett flertal underdiagnoser. Habilitering och Rehabilitering lyder sedan 1970-taler under medicinskt ansvar.

I medicinsk mening är vetenskaplighet baserad på det generella. De vill säga medicinska interventioner måste vara verifierade på en homogen diagnosgrupp. Inga interventioner inom hab är därför medicinskt verifierade.

Den enda intervention för neurologiskt funktionshindrade som i viss mån kan sägas ha generell effekt, är pedagogik. En pedagogisk träning för att lära sig leva med och hantera sitt neurologiska funktionshinder i vardagen.

Denna typ av pedagogisk inställning var vägledande inom sjukgymnastiken på 1950 och 1960-talen och även för arbetsterapins framväxt, men sedan 1970-talet har pedagogiken minskat i betydelse och medicinen styr numer helt behandlingen och vilka interventioner som ska utvecklas.

I mitten av 1990-talet, valde en grupp föräldrar och några vuxna CP-skadade att åter pröva ett pedagogiskt förhållningssätt. För dem som ville, blev detta livsavgörande, inte som ett botemedel, utan som en hjälp till en lättare och mer hanterbar vardag.

Vi försökte då få habiliteringen att åter anamma det pedagogiska synsätt och införa det som en alternativ möjlighet inom hab, för de som så önskade.

Eftersom alla ledande chefer inom hab hade och har medicinsk bakgrund, fick vi inget gehör för detta, tyvärr.

FD Landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, hade en bakgrund inom hab. Hon arbetade på habiliteringen i Skaraborg, som kurator, innan den politiska karriären. Henne specialkompetens gjorde det lätt för henne att förstå denna patientgrupps speciella behov av andra interventioner än medicinska.

Mot habiliteringens vilja avsatte hon medel till Konduktiv Pedagogik i VGR. Hon ansåg, liksom vi som prövat behandlingen, att även pedagogik kan vara ett verktyg i den behandling, som neurologiskt funktionshindrade behöver för att lättare hantera sina liv.

Habiliteringsläkarna i Västra Götalands Regionen (VGR) vägrade dock att remittera sin patienter till Konduktiv Pedagogok (KP), trots att pengarna fanns och att patienterna uttryckligen bad om det.

Eftersom Eva arbetat inom den herarkiska habiliteringen, var det lätt att få henne att förstå problemet. Hon lyfte därför budgeten för Konduktiv Pedagogik från Hälso & Sjukvård och la det under Habilitering & Hälsa. På det sättet kom vi ifrån remissförfarandet. I stället lades bedömningsansvaret för vem som skulle få träna, på utföraren, de konduktiv pedagogiska verksamheterna. (flera landsting har tagit efter detta sätt att förvalta CP-gruppens önskemål om KP)

Tyvärr finns fortfarande en stor ovilja inom medicinen att använda pedagogik som ett behandlingsverktyg. Jag tycker inte det är märkligt. Medicin är och ska i första hand vara sjukvård, med uppgift att bota och lindra. Medicinen ska inte vara till för eftervården, omhändertagande, friskvård.

Neurlogiskt funktionhindrade är inte i behov av sjukvård för att hantera sitt funktionshinder. Vi behöver främst friskvård för att lära oss hantera vardagen. Det har inget med bot eller lindring att göra. Därför är det mycket märkligt att det är medicinsk kompetens som ska bedöma vilka interventioner vi behöver för att hantera livet med det funktionshinder vi har. Medicinen har vare sig kompetens eller lösningar för detta.

När KP kom till Sverige 1996 uppfattades det som ett hot av medicinen, eftersom pedagogiken presenterade ett svar, ett behandlingskoncept som medicinen vare sig hade eller förstod. Det blev en stark motsättning.

Brukarorganisationerna har under alla år ställt sig vid sidan av denna debatt. I brukarorganisationerna finns många diagnosgrupper som är i behov av medicinska interventioner. Eftersom det medicinska motståndet varit så starkt, har brukarorganisationerna inte velat/vågat ta ställning.

Det är faktiskt först 2012, som en samlad handikapprörelse ställde sig bakom kraven på Konduktiv Pedagogik, som en rättighet. Detta skedde på grund av att Stockholms Läns Landsting (SLL) ville upphandla sjukgymnastik istället för KP. Upphandlingen fick dras tillbaka på grund av så starka protester, som du kanske känner till.

Om ett pedagogiskt synsätt, istället för ett medicinskt skulle tillämpas i eftervården skulle det säkert få stora politiska, sociala och förvaltningsmässiga konsekvenser om de tillämpades på hela rehab, hab området. Men kanske vore det en effektivare och mer mänsklig förvaltning att dela friskvården från sjukvården. Men detta handlar inte om hela sjukvården. Det handlar inte om det generella. Det handlar om en liten diagnosgrupp, med speciella behov.

Med detta brev, hoppas jag du förstå, att de synpunkter som finns i den medsända bilagan inte kommer beaktas av de medicinska experter, som gör underlaget till den kommande upphandlingen.
Med 17 år erfarenhet av lobbyarbete för KP, vet jag att det enbart beror på enskilda individer, ibland politiker, ibland tjänstemän, om de neurologiskt funktionshindrade i ett landsting/region får den behandling de vill ha.

Jag skulle önska att du är den personen i denna del av Sverige, som har förmåga att förstå brukarsynpunkterna och mod att se till att de tas till vara.

Länk till FAKTAUNDERLAG använt som underlag inför upphandling i SLL och Region Skåne.

Med hopp om vidare info om hur arbetet fortlöper

Om jag kan hjälpa till ytterligare, så gör jag det gärna
Väl mött

FOTO GINTARE MULLBACK

Gillar du detta inlägget? Det kommer fler. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter


 

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.

Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad. Bifoga gärna lämplig bild (som ej är rättighetskyddad.)

Kategorier:Veckan som gick

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s