Tillbakablicken

Tillbackablicken Blekinge: Jag gav inte upp. Man får aldrig ge upp innan slaget är vunnet.

Redan 3 dagar efter att politiker och tjäbrevnstemän fått det öppna brevet från de upprörda föräldrarna i Blekinge, fick jag svar från Maj-Lis Olsson Verksamhetschef Habiliteringen. Se tidigare inlägg: Tillbakablick Blekinge

Mail skickat 2013-02-13

Från Maj-Lis Olsson Verksamhetschef Habiliteringen

Till mig

Hej Lars
Håller med dej om att det är viktigt att service och omtanke är viktigt i människovårdande verksamheter. Det svåra är när olika behov ska vägas mot varandra.

Budgeten för konduktiv pedagogik för habiliteringens del är 300.000 kronor, detta belopp gäller oavsett om patienten är barn eller vuxen. Vår budget tilldelas för året mellan 1 januari och 31 december. Avtalet med nuvarande leverantör av konduktiv pedagogok, Move & Walk löper från 1 mars. Det har i sig ingen koppling till perioden för budgeten.

Vår tilldelade medel för 2012 täckte kostnaderna för de som valde konduktiv pedagogik. Det är flera som sökt inför 2013 i ett tidigt skede och det innebär att redan nu är pengarna tilldelade. Jag har inte utrymme att få utanför min budget och såg mej nödsakad att meddela detta vid direkt fråga.

Dock uppstår behovet att påtala denna nya situation med flera som väntar på sin remiss och möjligen flera som avser att söka. Detta har jag förmedlat inom landstinget och till min chef Kristina Möller.

Jag uppfattar ej att remisser hanteras godtyckligt, de har hanterats i den ordning de har inkommit.

Hälsningar
Maj-Lis Olsson
Verksamhetschef
Habiliteringen

hjälteMINA FUNDERINGAR

Det är lätt att tro på den goda vilja, få sympati med personen bakom myndighetstiteln, när man får ett sådant mail. Kanske gör hon så gott hon kan. Man får till och med sympati för henne. Det är inte roligt att tvingas säga nej till behövande, skadade människor. Att inte ens kunna hjälpa en mamma med en 13 månaders baby, på grund av pengabrist, måste vara hjärtskärande…

Eller inte. Att vara verksamhetschef på habiliteringen är ett arbete. Ett arbete kan man välja, om man vill utföra eller inte. På kvällen går man hem till sitt eget.

Mamma till den 13 månader gamla babyn, sköter inte sitt barn, som en hobby och kan gå hem till något annat, när motståndet och de negativa beskeden blivit för många. Att vara förälder till ett funktionshindrat barn är ett liv, ett liv som kräver ständiga uppoffring, kamp och ständig närvaro.

Ett arbete kan man, ska man byta om det går emot ens moral eller om man inte kan ge den den målgrupp man är satt att serva, det de behöver, vill ha och har rätt till.

Det var föräldrarna och barnen och de vuxna patienterna jag skulle hjälpa. Min uppgift var inte att känna sympati för Maj-Lis. Men gick det att komma vidare. Maj-Lis kanske hade rätt. Hon hade ju fler patientgruper att tänka på.  Var det dags att ge upp? Godta svaret?

Det vore det naturliga, acceptera att det är myndigheterna som bestämmer, att det är de som har överblick och vet bäst. Men så är det inte. De har bara ett språk, som får dem att framstå som om de vet bäst och att de presenterar den enda rätta sanningen.

Jag såg igenom orden. Det var jag som hade sanningen. Jag visste hur verkligheten såg ut, föräldraras och patienternas sanning. Den sanningen stämde inte med den bild Maj-Lis ville måla upp.

brasklappHon var inte förhindrad att agera, som hon försökte påskina. Hon var, och är, habiliteringschef och har i den positionen stort handlingsutrymme, både i att omfördela de resurser hon har fått sig tilldelat att förvalta, men också att påverka politiska beslut om förändringar eller nysatasningar. Det har Maj-Lis Olsson inte gjort, trots målgruppens ihärdiga påtryckningar, trots att bristerna i habiliteringen, som föräldrarna påpekat, finns vetenskapligt utredda och bekräftade. Maj-Lis Olsson vill bara inte lyssna på målgruppen. Hon vill bestämma sin sanning.

Hur skulle jag komma vidare? Var det dags för media igen? Varför svarade ingen annan än Maj-Lis? Hur skulle jag få de andra att svara?

Jag gav inte upp. Man får aldrig ge upp innan slaget är vunnet.

9 dagar efter att jag fått Maj-Lis svar beslutade jag mig för att skicka ett nytt brev till både politiker och tjänstemän.

Läs nästa inlägg i serien Tillbakablick Blekinge: SEGER, publiceras 2014-06-09


Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.


 

Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.

Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.

 

Kategorier:Tillbakablicken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s