Allmänt

Kap 22: Redo att äta själv, som en människa, för första gången

handtagFör att öva vänster axel men också för att ge min högerarm rörelsefrihet när jag satt vid ett bord, ville Eszter att jag ska hålla fast vänster hand i ett handtag som hon brukade ställa på bordet. Jag hade ett likadant handtag hemma i lägenheten som i träningslokalen, så jag ställde det på köksbordet för att kunna hålla fast vänsterhanden i det. Annars brukade jag alltid sitta på min vänstra hand för att den inte skulle skaka iväg.

I hela mitt liv har det varit omöjligt för mig att sträcka min vänstra arm framåt. Jag har knappt ens fått fram den så långt att jag kunnat hälsa med den. När jag ville öppna dörrar fick jag vrida hela kroppen för att få fram vänster hand till dörrhandtaget. Det var synd för som barn hade min vänstra hand varit den bästa. Nu hade den förvissnat på grund av mina spänningar och på grund av att jag aldrig kunnat använda den.

Under stora delar av träningspassen, när jag var hos Eszter fick jag hålla fast vänster hand i handtaget på bordet. Det var så ovant att det värkte förfärligt ibland. Men Eszter sa att värken var naturlig och bra, för den talade om att träningen fungerade. Kanske visste hon hur det kändes, för hon har varit elitfriidrottare och tränat hårt själv.

greppa handtagJag tänkte på den svenske sjukgymnasten som för några veckor sedan sa till mig att jag skulle få ont om jag tränade. Nu var jag tacksam för värken. Den var belöning för det hårda slitet

Jag ställde fram tallriken med köttet och tog fram lite färsk gurka ur kylskåpet, skar upp också den i ganska tjocka bitar och la dem på tallriken. Sedan satte jag mig vid köksbordet och för första gången tog jag själv gaffeln med höger hand och tryckte fast den i rätt läge med vänster handen. Gaffeln hade ett extra tjockt handtag, så jag fick bra tag med en gång.

Snart redo för att äta själv, med gaffel, som en människa, för första gången i mitt 34 åriga liv. Om jag bara fick upp handen på handtaget. Hur skulle jag få upp handen? Axeln värkte och spände och krampade emot. Det var min feen brottningsmatch med mig själv, det gamla mot det nya, ångest och hjälplöshet mot hopp om nya förmågor och om en ny sanning om sig själv.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Kategorier:Allmänt, Jo, Du kan - bloggen

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s