Tillbakablicken

Tillbakablicken: Blekinge – ett föredöme, men inte utan kamp

kpKonduktiv Pedagogik finns i Sverige för att vuxna CP-skadade och föräldrar till CP-skadade barn vill ha pedagogiken. I Jo, Du Kan-bloggen kommer jag beskriva noga vilken kamp det var att starta Move & Walk i Sverige. Jag har fortfarande lika svårt att förstå det motstånd vi mött och ständigt möter från Svensk sjukvård, men det är en annan fråga. Låt oss för tillfället bara konstatera att det är så.

Från början var dock Blekinge ett av de få positiva undantagen. Blekinge Landsting öronmärkte redan 1998 medel till Konduktiv Pedagogik. Hur det gick till vet jag inte, jag var inte alls inblandad, men jag vet att en mycket stark mamma bodde i Blekinge då, Ylva Alvarsdotter. Förmodligen hade hon kontakt med Blekinges starka socialdemokratiska Landstingsråd Marie Sällström.

Marie Sällström tycktes i alla fall veta, hur svårt det är för kommunala förvaltningar att förnya sig och anpassa sig till nya rutiner. Det var säkert därför landstingets anslag till Konduktiv Pedagogik öronmärktes.

2011 blev jag kontaktad från flera håll. Det var oro både från föräldrar och från de verksamheter som bedriver träningen. De hade hört ryckte att habiliteringen skulle ta över ansvaret för Konduktiv Pedagogik i Blekinge.

Och Habiliteringen började med att utreda om Konduktiv Pedagogik behövdes över huvud taget. De kom fram till att det inte behövdes alls. Pengarna kunde bättre användas i den egna verksamheten, ansåg de.

Marie Sällström

Marie Sällström

Jag ringde upp Marie Sällström och frågade varför hon släppt ansvaret över Konduktiv Pedagogik?

-Jag ska gå i pension, sa hon. Ni måste hitta ett sätt att klara er utan mig.

Ja, så är det. enskilda människor är viktiga. Det är viktigt vad man gör av sitt liv. Alla kan göra skillnad, men särskilt viktigt är det vad politiker gör. Marie hade verkligen gjort skillnad för Neurlogiskt funktionsnedsatta i Blekinge.

Nu skulle hon lämna alla uppdrag. Självklart skulle habiliteringen ta över.

Habiliteringen, den kommunala myndighet, som ska ge Neurologiskt funktionsnedsatta vård och stöd. De ansåg att Konduktiv Pedagogik bara var en onödig kostnad.

Habiliteringen är experterna, de sakkunniga, som både bedriver egen verksamhet och utreder om konkurrerande komplement behövs! Det var deras utredning,  som de nya politikerna skulle lita på och grunda sina beslut på. Förslaget var redan lagt. Anslaget till Konduktiv Pedagogik skulle dras in. Vad kunde jag göra?

Jag bokade in ett besök med habiliteringschef Maj-Lis Olsson och hennes överordnade förvaltningschef Kristina Möller.

kristina möllerDe båda berättade att Blekinge Landsting hade mycket dålig ekonomi. Alla förvaltningar hade fått kraftiga sparbeting. De hade tvingats lägga ner fler verksamheter och några disagnosgrupper skulle komma att stå helt utan insatser efter dessa indragningar. Den målgrupp jag företrädde hade kommit lindrigt undan. Habiliteringen skulle klara sig intakt.

Deras taktik var att ställa svaga grupper mot varandra. De ville få mig att känna att jag stal från mer behövande, om jag krävde neurologisk funktionsnedsattas rätt till  Konduktiv Pedagogik. Men jag gick inte på det. Jag visste, att dessa två chefer inte hade en aning om de verksamheter de beslutade om. För dem var det närmast ointressant vad patienterna tyckte om de verksamheter som lades ner eller fick vara krav. För dessa två tänstemän var det antalet tjänster som räknades. Deras viktigaste mål, var att vara en god arbetsgivare och skapa sysselsättning i ett landsting drabbat av arbetslöshet.

Jag försökte få dem att förstå hur viktiga deras beslut var, för de svårt skadade barnen, men de var  inte mottagliga. Det förvaltade skattepengarna för att skapa regional sysselsättning, inte för att ge barnen den vård de behövde och ville ha. Vad skulle jag göra? Jag gick.

Som enskild människa, boende i ett annat landsting, är det svårt att påverka både tjänstemän och politiker. Men att dra in pengarna till Konduktiv Pedagogik påverkar enskilda människor, boende i just det landstinget. Politikernas egna väljare. Och väljare har faktiskt makt. Om de engagerar sig, kanske det går. Det är viktigt vad man gör. Vem man än är.

En grupp föräldrar med Ann Gelius i spetsen organiserade sig. Konduktiv Pedagogik var så viktigt för dem, att de ville demonstrera och skrika ut i tidningarna att Konduktiv Pedagogik är NÖDVÄNDIGT för deras barn.

ExperterNär jag fick reda på det åkte jag dit för att träffa föräldragruppen, för att se med egna ögon, om de verkligen ville ha Konduktiv Pedagogik, eller om det bara var ett allmänt missnöje med Landstingets besparingar.

Jag träffade 5 föräldrar, som berättade att Konduktiv Pedagogik verkligen hade förändrat deras och deras barns liv. Det fanns ingen tvekan om att de ville kämpa för detta. En av föräldrarna var Kristin Pettersson, som jag skrivit om i tidigare här på bloggen i kategori Blekinge. Och Ann Geliuis var fast besluten om att även vuxna behövde Konduktiv Pedagogik. Hennes dotter Linn hade tränat sedan 1998.

– Det är inte rimligt att hon ska förlora sin chans att röra sig, bara för att hon fyller 19 år, sa Ann upprört.

Blekinges avtal för Konduktiv Pedagogik, har alltid bara gällt barn.

Vi beslutade att ha en presskonferens hemma hos Ann Gelius den 23 november 2011. Men först skrev jag, tillsammans med Jesper Odelberg, den CP-skadade ståupp-komitern, ett brev till landstingspolitikerna i Blekinge.

Brevet kommer publiceras på Mullback Bloggar på torsdag, kategori Blekinge.

Och vill ni veta hur det gick på presskonferenser och den långa vägen till att både barn OCH vuxna tillslut fick rätt till Konduktiv Pedagogik, får ni följa bloggen nästa vecka.

 


Gillar du detta inlägg?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

 

 

 

Blekinge

2 replies »

  1. Kära vänner, Ni minns kanske lite av min sjukhistoria? Det finns föreningar och förbund dit man kan vända sig för att få stöd och hjälp.

    Vi som har vårdskador har inget förbund, eller har jag missat det? OM DET FINNS NÅGOT FÖRBUND FÖR VÅRDSKADADE PATIENTER SKULLE JAG VARA TACKSAM FÅ KÄNNEDOM OM DET. VI HAMNAR MELLAN STOLARNA OCH ÄR ETT FÖRNEKANDE AV VÅRDEN. VI FÅR INTE SYNAS, INTE HÖRAS OCH INTE FINNAS.

    När vi flyttade till västra Götaland efter att jag insett det omöjliga att få rätt och bra vård, fick jag bättre vård än någonsin. Jag har fått tre vårdskador i Sthlm`s län vård.
    Kanske man borde göra något för att förändra dessa ”nödlidandes situation” – ibland helt bortglömda och gömda. Nu när jag själv kommit över ”vattennivån´” och insett att jag är på väg mot ett nytt liv! Jag känner mig nästan frisk, förutom synskadan förstås och minnet efter de andra vårdskadorna, i förväntan att bli helt fri och frisk! Jag har en metod – som jag tror på…..och som dessutom fungerar ….. tro kan försätta berg….men det tar tid!
    mina varmaste hälsningar – kram
    IngMarie

    Date: Tue, 6 May 2014 05:02:44 +0000
    To: ingmarie_krappedal@msn.com

    Gilla

    • Vi behöver verkligen hjälpas åt. Mycket går med tro och vilja, men utan stöd från medmänniskor och samhället är det ändå svårt. Kram. Låt oss stärka varandra för att nå dit vi drömmer om och längtar till

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s