Jo, Du kan - bloggen

Kap 16: Likt en skicklig dirigent fick Eszter mig att trotsa min rädsla och mina alltför svaga muskler

BudapestTRÄNINGEN BÖRJAR

Eszters försöksskola i Nässjö pågick bara ett par veckor ytterligare, så för att kunna träna varje dag på Move & Walk-skolan åkte jag till Budapest. Om träningen verkade riktigt bra kunde jag tänka mig att stanna där en, två eller kanske tre månader.

Träningen var rent fysisk. Jag fick ställa mig och sätta mig trettio gånger, men inte på det sättet jag alltid gjort. Jag skulle göra det på normalt sätt, som icke handikappade människor ställer sig och sätter sig.

-Det kan jag inte, sa jag. Det har jag aldrig kunnat.

-Jo, det kan du. Försök, uppmanade Eszter.

Och jag försökte, men både rädsla och för små muskler gjorde det omöjligt. Eszter gav sig dock inte. Hon uppmuntrade och tillrättavisade och likt en skicklig dirigent fick hon mig att trotsa min rädsla och muskelsvaghet, så jag till slut lyckades ställa mig upp på rätt sätt. Det tog emot och var slitsamt, men det gick.

ArmarFast de riktigt plågsamma övningarna var de med armarna. Mina armar brukade jag alltid låsa fast bakom ryggen för att de inte skulle flaxa iväg i ofrivilliga muskelryckningar. Nu ville Eszter att jag skulle ha dem framför mig, så som jag sett att de pysslande CP-skadade barnen haft på hennes skola. Bara att sitta vid ett bord med vänster arm framåt och hålla handen om handtaget på bordet, var en så arbetsam övning, att ingen normal människa kan förstå.

Min CP-skada gjorde att min vänsterarm vill bakåt till sin fastvuxna plats bakom ryggen. Att bara försöka ändra på det läget, kräver oerhörd styrka, som jag absolut måste ha hjälp med. Eszter och hennes assistent fick hjälpas åt för att orka få fram mina arm till rätt position på bordet. Musklerna som ville dra tillbaka armen var så starka och jag kunde inte alls kontrollera dem.

När jag suttit vid bordet i några minuter med armarna framåt för första gången i mitt 33-åriga liv, värkte de kämpande musklerna så att jag inte uthärdade längre. Axeln ville paniskt tillbaka till sitt CP-skadade läge. Jag stod inte ut, utan släppte taget om handtaget och lät armen fara tillbaka till sitt invända läge bakom ryggen.

-Det är mycket värre för dig, sa Eszter, för du har lärt dig det felaktiga mönstret och inte rört dig på många, många år. Det är klart att det är svårt och gör ont att röra en led och en muskel som aldrig arbetat sig förut.

Sedan fortsatte hon med nya övningar. Den fysiska träningen gav mig träningsvärk. så jag inte visste var jag ska ta vägen. Det var både fysiskt och psykiskt väldigt jobbigt.

BadPå kvällarna var jag så trött att jag bara orkade sitta still, fast träningen bara pågick två timmar om dagen. Ändå trivdes jag i den nya staden och hann njuta lite av Budapest. Jag badade i de varma baden, var på några konserter och på konstmuseum. Första veckan filmade vi dessutom fem dagar, dels min egen träning, dels Marias på det stora Petö-institutet.

Filmningarna gick bra. Maria grät inte så mycket längre, när hon kommit in i rutinerna. Jag såg fram emot att jämföra dessa filmsekvenser med hur Maria och jag skulle komma fungera efter denna ungerska träning.

 


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enkla sätt att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s